Sofies Place

Nu har jäg ännu en gång fått följa Bella och Edwards liv i andra boken i Twilightserien. I andra boken, New moon på engelska och på svenska heter boken; När jag hör din röst. Jag har haft fördelen att läsa just den här delen på engelska. I den här delen lämnar Edward Bella och hela Cullenfamiljen flyttar iväg. Detta får naturligtvis hemska konsekvenser för Bella som sjunker ner i en djup depression och i stort sett bara lever för sin fars skull. Den enda som kan få Bella att le efter Edwards och Bellas uppbrott är Jacob Black, som hade en liten roll i den första boken.

Bella firar sin födelsedag tillsammans med Edward och hans familj. Men firandet får ett minst sagt abrupt slut när Bella skär sig på en glasskärva och familjens "yngsta" vampyr inte kan lägga band på sina känslor utan kastar sig över henne. Händelsen får Edward att inse vilken fara han och hans familj utgör för Bella och han ser ingen annan utväg än att lämna henne. Bella sörjer Edward och dras djupare och djupare ner i en depression.

En dag får hon se en av männen som Edward tvingades rädda henne ifrån. Utan att tänka på konsekvenserna närmar hon sig mannen. Plötsligt hör hon Edwards röst inuti sitt huvud. Med orolig stämma varnar han henne och hon fylls av ett märkligt lugn. Efter den händelsen ser Bella till att hamna i den ena farliga situationen efter den andra för att få höra hans röst igen. Tills hon kastar sig utför klipporna ...

Även i den här boken tar det ett tag innan boken blir riktigt spännande. Det är först i den sista tredjedelen av boken som boken blir riktigt spännande. Trots detta är Meyer ett speciellt sätt att skriva på som gör att man rycks med och inte kan lägga ner boken (det finns en anledning till att de är såpass populära). Det som är extra kul i den här boken är att Bella och Edward utvecklas såpass mycket. Bella är fortfarande klumpig och ganska naiv, men hon blir ju längre in i boken man läser allt mer självständig och starkare. Hon är inte längre underdånig i Edwards sällskap, utan hon blir lite mer jämbördig.

När det gäller Edward retar jag mig inte lika mycket på honom i den här boken som i första. Han är inte längre så överbeskyddande och bestämmande. Även han lider stort när han lämnar Bella och tar överilade beslut som påverkar hans omgivning. Han blir helt enkelt mer mänsklig.

Dags att se vad som gömmer sig i del tre i serien. Men först blir det Hjärtdjur. =)

Det blir inget boksamtal för min del om den här boken idag, men det hindrade mig inte från att läsa ut tornrummets hemlighet. Boken är Niklas Janz debutbok och så som boken slutade är jag beredd på en serie av böcker av Janz.

Boken handlar om Mirijam som efter många svåra år med mobbning som sedan urartat tillsamman med sin familj flyttar till en ny stad för att börja om. De flyttar in i ett gammalt hus med en intressant historia och ett annorlunda tornrum. I det tornrummet finner Mirijam 12 böcker skrivna av en pojke, Milan, som bodde i huset några år tidigare. Boken avslöjar en annorlunda värld i drömmars land. I böckerna beskriver han sina märkliga drömmar - till en början spännande och fantastiska men så småningom allt mer oroande, ja rent av farliga. Mirjam bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hände med Milan och dras med i ett äventyr på gränsen mellan dröm och verklighet, där Milans drömvärld på ett kusligt sätt tycks gripa in även i hennes eget liv.

Boken är uppbyggd som en fantasybok där första delen av boken till stor del består av att få en överblick över personer, miljöer, vänner och fiender. Delen är egentligen inte på något sätt tråkig, utan ganska intressant, men just under den här delen upptäcker jag att mina tankar lätt vandrade vidare på annat och jag råkade även somna ifrån boken en gång. När man väl har kommit förbi den här delen tycker jag boken blir riktigt spännande och en riktig bladvändare. 

Boken är sagd att rikta sig mot högstadiet och jag är beredd att hålla med. Dock skulle jag ge den här boken till en elev med ett fantasyintresse och som känner till upplägget på en fantasybok eller till en van läsare. En ovan läsare tror jag lätt kan fastna just i den första delen då inte så mycket saker händer. 

Från Stockholms undre värld till en mystisk och övernaturlig värld som mötte mig i boken Coraline. Det första jag slås av när jag börjar läsa den är att jag känner igen början av den väldigt väl. Antingen har jag läst den tidigare eller sett någon serie? Mer inbitna Coraline fans har säkert större koll på vad som gjorts och inte har gjorts.

In Coraline's family's new flat are twenty-one windows and fourteen doors. Thirteen of the doors open and close.

The fourteenth is locked, and on the other side is only a brick wall, until the day Coraline unlocks to the door to find a passage to another flat in another house just like her own.

Only it's different.

At first, things seem marvelous in the other flat. The food is better. The toy box is filled with wind-up angels that flutter around the bedroom, books whose pictures writhe and crawl and shimmer, little dinosaur skulls that chatter their teeth. But there's another mother, and another father, and they want Coraline to stay with them and be their little girl. They want to change her and never let her go.

Other children are trapped there as well, lost souls behind the mirrors. Coraline is their only hope of rescue. She will have to fight with all her wits and all the tools she can find if she is to save the lost children, her ordinary life, and herself.

Jag fastnade direkt i Coralines värld och hade slukat boken, kanske lite för snabbt. Jag fick rysningar när Coraline möter sin andra mamma som är ondskefull och kall med sina knappögon. Likaså gömmer jag snabbt tårna när jag läser om råttorna med de röda ögonen som gömmer sig i Coralines "andra" rum. Alla ingredienser för en skräckhistoria finns med. Den är smart skriven och visar stort mått på fantasi. Me like! Synd att den tog slut så fort bara.

Då var Sekten av Jan Sverre Syvertsen (piratförlaget) utläst. Som ni vet var jag lite skeptisk till debutboken, Utan onda aningar (OBS: spoiler). Då jag tyckte man inte kom in i boken på ett bra sätt. Den här boken känns bättre skriven, men problemet kvarstår. Det är svårt att komma in i boken och lära känna personerna. Det känns som att man bara skrapar på ytan men man kommer inte in i boken bra. Nu har jag gett Syvertsen två chanser och nu blir det inga fler.

I boken får vi följa Pontus som är 13 år. Pontus pappa har precis träffat en ny tjej, Pontus har hittat ett nytt gäng och skata med plus att han är ihop med sin drömtjej. Boken är en fortsättning på boken Pontus 4 meter över marken och det märks. Det känns nämligen inte som att jag kommer in i boken riktigt och får något grepp om den. Namn nämns och det känns inte som jag får en riktig röd tråd genom allt. Kanske hade jag förstått den bättre om jag läst den första boken om Pontus innan.

Pontus liv har aldrig tidigare varit så bra. Varje dag skatar han på nya skatespots. Och dessutom tillsammans med ett gäng skatare. Och så har han Jenny. Tjejen som han drömt om. Men ibland känns avstndet till de andra åkarna omöjligt långt. Ibland känns det som Jenny hellre är med de andra skatarna än med Pontus.

Mycket har hänt för Pontus, som vi mötte första gången i "Pontus 4 meter över marken". Han har blivit ihop med Jenny och även om det är läskigt och pirrigt och han inte vet hur han ska bete sig så är det härligt. Sina skateboardskompisar ser han nästan aldrig för nu är han tillsammans med Jennys gäng, streetåkarna. Där är flera av killarna så duktiga att de är sponsrade, så Pontus känner sig rätt osäker, men han har blivit en mycket bättre skatare. Det handlar om Pontus, Jenny, kompisar, skateboard... och som en självklarhet i bakgrunden finns snälla och välmenande pappa (som även han finner kärleken), storasystern som precis har flyttat hemifrån, mamman som dog för tidigt. Böckerna om Pontus är så bra att de kommer hitta läsare hos alla pojkar och flickor i nedre tonåren. "Så Johan Unenge - dröj inte för länge med att skriva mer om Pontus, Jenny, Conny och de andra!" Bohuslänningen om "Pontus 4 meter över marken"

Om jag fick bestämma vet jag inte om detta är en av böckerna som jag velat ha med i boksamtal då det så tydligt är en fortsättning på en annan bok. Helre ser jag då bok ett som en kandidat. Detta ska jag och bibliotikarien K diskutera i eftermiddag :D

Den här boken hittade jag på bokrea för 25:-. Jag trodde att den skulle vara en typisk chick-lit bok men jag blev positivt överraskad. Jag fick möta ett spännande persongalleri med olika, udda personer. Personen som jag utkristalliserat som huvudpersonen är Joeclyn som har en koppling till alla personerna i klubben och som också kommer på hela idén. De övriga deltagarna känner inte varandra innan utan möts först i klubben. Klubben träffas en gång i månaden och diskuterar en ny bok varje gång. Samtidigt får man följa en deras liv och problem. Jag hade velat veta mer om varje person. Jag tycker att Fowler får till varje personbeskrivning väldigt bra.

Detta står på baksidan:
Jane Austen-klubben är Jocelyns idé. Själv brukar hon föredra sina hundar framför människor, men bestämmer sig trots det för att samla sex vänner, fem kvinnor och en man, för att en gång i månaden diskutera Jane Austens böcker. Men det blir i stället sina egna liv de pratar mest om under de sex månader de möts: äktenskap testas, kärleksaffärer inleds, ungdomssynder avslöjas och livsdrömmarblottläggs. Boken avslutas med biografiska fakta om Jane Austen och hennes författarskap. Dessutom finns listade de frågor som tas upp till diskussion i romanen och som kan utgöra underlag för en bokcirkel om Jane Austens böcker.

Boken finns att smygläsa OCH köpa på bokrea på ADLIBRIS.

Om inte Flisen varit så korkad och kysst en annan tjej än Mathilda hade det aldrig blivit så här. Tommy och Flisen var helt enkelt tvungna att sticka till klubbstugan mitt i natten och radera foton för att undvika problem. Men problemen blir värre när de istället snubblar rakt över ett lik! Och värre blir det! Tommy och Flisen ringer polisen, men när de kommer till klubbstugan är liket spårlöst försvunnet! Vad är det egentligen som händer? Allt känns helt overkligt. Men det har verkligen hänt, för snart dimper det ner riktigt otäcka hotbrev...
 
Jag kan förstå att många ungdomar fastnar och sträckläser dessa böcker. Lilleste har ett bra flyt när hon skriver och boken är lättläst. Hon berättar en deckarhistoria samt om en tonårings vardagsliv på ett bra sätt tycker jag. Ett plus är att hon gestaltar hemförhållanden så som de kan se ut idag och romantiserar dem inte.

För en vecka sedan läste jag ut glasborgen som jag kom i kontakt med via en utländsk scrapbook blogg (minns tyvärr inte namnet på den dock). När jag läste om den stod det att det här var den bästa bok hon hade läst, vilket naturligtvis gjorde mig nyfiken. Efter en snabbsurrning på adlibris var den bekräftad och på väg hem till mig.

Boken är en uppväxtskildring som beskriver ett tufft liv med föräldrar, två riktiga original, som inte sätter sina barn i första rummet, utan alltid sätter sig själva och deras egna drömmar i först. Detta gör att familjen knappt har mat på bordet, aldrig stannar länge på en plats och att de alltid går klädda i trasor. Föräldrarna får dock den här världen att låta som ett äventyr och det tar många år innan barnen förstår hur dåligt de egentligen har det.

Ur boken:  Jag satt i en taxi och funderade på om jag var för uppklädd för kvällen, när jag kastade en blick ut genom rutan och såg mamma rota i en sopcontainer. Det var i skymningen en blåsig marskväll. Vinden slet i ångan som kom upp ur gatubrunnarna, och människor skyndade längs trottoarerna med uppfällda kragar. Jag satt fast i trafiken två kvarter från festen jag var inbjuden  till. Det var flera månader sedan jag hade sett mamma, och när hon tittade upp greps jag av panik för att hon skulle se mig och ropa mitt namn och att någon som var på väg till samma fest skulle få syn på oss tillsammans, och mamma skulle presentera sig och min hemlighet skulle vara avslöjad. Jag gled djupare ner i sätet och bad chauffören vända och köra mig tillbaka till Park Avenue.

Jeannette Walls mamma och pappa, några av de många oförglömliga karaktärerna i denna ovanliga självbiografi , är excentriker. Rex är en karismatisk och djupt störd man, vars "lilla drinkproblem" hindrar honom från att någonsin behålla ett jobb, Rose är konstnär som tycker att det är viktigare att måla en tavla än att se till att det kommer mat på bordet. Ungar ska bara lämnas ifred, då blir de lyckliga och härdade till såväl kropp som själ.

I denna skakande men samtidigt så underhållande uppväxtskildring slås vi av den ömsinthet med vilken Jeannette Walls beskriver sin familj, och hur skickligt hon låter oss förstå hur de begåvade syskonen invaggas i övertygelsen om att deras turbulenta liv i djupaste fattigdom bara är ett enda strålande äventyr.

Boken är lättläst och jag fastnad ganska snabbt i den vilket resulterade i lite nattläsning till min sambos stora förtret. Jeannette Walls berättar på ett tydligt och gripande sätt som sin barndom men får boken inte att bli för tårdrypande och man får inte heller en riktig känsla av "tyck synd om mig" heller. För trots att de lever i stor fattigdom finns det mycket värme i berättelsen.

Rekomenderas!