Ska bloggen vakna ur sin dvala?
Under årets första två månader har jag fått läst litegrann och hittat tillbaka lite till läsron igen efter en turbulent höst och jul. Jag har hittat några sköna ställen i huset som är perfekt för läsning.
Några av böckerna i urval:
- Comfort food - Kate Jacobs
- En helvetes vinter - Daniel Woodrell
- Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafón
- Saffransköket - Yasmine Crowther
I en klass för sig - Curtis Sittenfeld
Lee Fiora är en intelligent och observant fjortonåring när hennes pappa släpper av henne utanför sovsalen till den prestigefyllda internatskolan i Massachusetts. Hon har lämnat sin livliga lyckliga familj efter att ha sökt ett stipendium till Ault som hon, åtminstone delvis, valt på grund av den glassiga broschyr hon beundrat. Men Lee upptäcker snart att skolan är en sluten värld av blasé, attraktiva ungdomar som tillbringar sina lov på exklusiva semesterorter och som bara kommunicerar med sina likar. Pengar är något alla andra har, men ingen talar om. I deras sällskap blir Lee någon hon inte vill vara, någon hon inte ens känner igen. Hennes försök att närma sig andra slutar oftast i att hon sluter sig än mer. Hur ska man veta vem man är, när ingenting omkring påminner en?
Jag känner igen mig mycket i hur Lee känner sig på sin nya skola. I mina tonår var jag ofta rädd för att sticka ut på fel sätt och jag ville inte att folk skulle tycka illa om mig. Det sluta deoftast med att jag var tyst och inte tyckte att det jag hade att säga var värt något. Som tur var tog jag igen detta på gymnasiet sedan ;-)
Lee vill gärna vara omtyckt och vara ihop med skolans mest populära kille men vågar inte och anser sig inte vara värd detta. Istället så drömmer hon om allt hon vill säga och göra, men sitter tyst och går förbi de populära eleverna med huvudet riktat mot marken. Samtidigt vill hon inte visa denna sida gentemot sin familj och upphåller därför en glättig ich glad sida mot dem. Något som stället till problem när föräldrarna kommer på besök.
Det som jag gillar med boken är att den berättar den nakna sanningen om vilka tankar som kan snurra runt i en fjortonårings huvud när han/hon börjar på en ny skola. Vilket intryck man gör, hur luktar jag, vilka ska jag umgås med, dela rum med etc. Dessutom känns det som att Lee är ganska ensam hela tiden trots att hon faktiskt har några vänner runt sig. Det jag dessutom gillar är att det är en vuxen Lee som berättar. Jag får i och med berättelsen om fjortonåriga Lee veta att vuxna Lee har det bra och att upplevelsen på internatskolan inte har skadat henne.
Berättelsen kändes ganska kompakt och det var en bok som tog lite mer tid att läsa.
En liten hattaffär på hörnet - Marita Conlon McKenna
Fick ett sug efter en mysbok härom helgen och blicken föll omdelbart på En liten hattaffär på hörnet som jag fick i mitt pocket och prasselpaket. Hmm tänkte jag, här ska mysas. Precis så blev det. En liten hattaffär är en riktig mysbok från början till slut utan några egentliga överraskningar.
När Ellie Matthews mamma dör står hon plötsligt som ensam ansvarig för hennes gamla hattaffär i hjärtat av Dublin. Men förändringens vindar blåser över Irland och hattbranschen är onekligen ett osäkert kort - vem köper egentligen en hatt i dag? Dessutom vill ett företagskonglomerat riva alla butikerna på gatan för att bygga en stor galleria, och Ellie måste bestämma sig: Ska hon följa i sin mors fotspår eller ska hon acceptera det generösa erbjudandet och sälja?
Ellie tar över sin mammas hattaffär och gör om den för att locka mer människor till en charmig ganmmaldags gata i Dublin. Här gör hon allt för att affären ska överleva och inte hamna i klorna på den stora stygga miljonären. Via affären får hon chansen att hjälpa människor i vars väg hon hamnar. Till exempel skapa en hatt till en pojkes hundaårige farmor eller skapa en hatt till stadens borgmästare. Naturligtvis är det också med affärens hjälp som hon träffar kärleken.
Boken är lite förutsägbar i vissa delar. Man misstänker redan från början att boken ska sluta lyckligt och naturligtvis kommer hon att träffa sin sanna kärlek. Andra delar däremot överraskar lite. Jag väntade till exempel på när den stora katastrofen skulle komma (det burkar i majoriteten av böckerna av det här slaget dyka upp nåong form av katastrof) men jag väntade förgäves.
Som sagt ovan. En mysig och charmig bok som passar bra när du vill ha lite förutsägbarhet i tillvaron och bara vill mysa ner dig med en kopp te, filt och bara slappa. Tror även den kan passa bra i solstolen eller på stranden under varma, slöa sommardagar.
Månadsrapport September
September har gått jättesnabbt och det känns inte riktigt som om jag har läst mycket alls den här månaden. Men när jag kollar antal recensioner i September plus de som ligger på hög och väntar på att bli recenserade så blir det allt en liten hög i alla fall.
Den här månaden har jag inte varit med i Jorden runt utmaningen. Det kändes som om det blev lite för mycket just den här månaden på grund av böcker som skulle läsas för jobbet och bokcirkeln plus en stundande flytt. Men jag är sugen på att läsa kärlek i kolerans tid - Gabriel Garcia Marquez som jag har liggande i en hög där hemma. Jag får se om jag hoppar på resan igen nästa månad eller om jag står över då också.
I september träffade jag även min bokcirkel för första gången. Det evrkar bli ett härligt gäng och vi ska ses ch diskutera vår första bok redan nästa vecka. Det ska bli riktigt spännande.
Månadens läsning har bestått av följande:
◊ Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö - Håkan Nesser (lite seg men helt ok)
◊ Livet på en kylskåpsdörr - Alice Kuipers (Kortfattad men söt)
◊ Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson (Mycket bra!)
◊ Hon släpper dig aldrig - Kate Cann (spännande, men tillrättalagd)
◊ Prinsessan och mördaren - Magnus Nordin (ok)
◊ I en klass för sig - Curtis Sittenfeld (recension kommer)
◊ En liten hattaffär på hörnet - Marita Conlon-McKenna (prasselbok, recension kommer)
Sammanlagt sju böcker har det blivit. Jag tycker det är lite svårt att veta vad som räknas till vuxen och vad som räknas till ungdom den här gången. Är Kim Novak en ungdomsbok till exempel? Eller är det en crossover bok? Tycker jag har fått in många böcker i den kategorin den här månaden.
Prinsessan och mördaren - Magnus Nordin
Prinsessan och mördaren har vi haft uppe en del på jobbet. Vi hade planer på att eventuellt köpa in den i klassuppsättning - vilket inte har blivit av än. Dessutom hade vi Magnus Nordin på skolan förra året på författarbesök. När jag hittade boken på biblioteket sist kände jag att det var min tur att läsa den för att se "what the fuzz is about". Boken nådde inte riktigt upp till mina förväntningar.
I boken har vi några paralellhandlingar. Naturligtvis har vi några olika mord som sker i Norra Söderbro. Vi får också följa Nina och hur hon försöker göra sig hemmastadd i sin nya stad. Samtidigt får vi reda på att allt inte riktigt står rätt till i hennes familj. I skolan träffar hon på främst två personer som får en ganska viktig roll i hennes liv; Lenita och hennes granne, Markus. Hon träffar också på sin första riktiga kärlek, Jajje.
Det som jag gillar med boken är att man inte vet vem som är mördaren förrän i sista stund dessutom behandlar boken en del ämnen såsom homosexualitet, alkoholism och klasskillnader. Dock blir det inte speciellt ingående.
Det som jag tycker boken faller på är att den känns kortfattad. Det är för många handlingar som ska redas ut och därför får varje del inte riktigt det utrymmet som de borde få. Boken hade mått bra av att bli av med ett par paralellhandlingar så att med fokus hade kunnat läggas på mordgåtan. Det känns inte som att mordhistorien riktigt faller på plats.
Boken är lättläst och jag vet att många elever gillar boken. Det finns trots allt ett driv i historien som gör den snabbläst.
Inköp på mässan
Jag fick med mig en vräkig guldkasse från piratförlaget hem från bokmässan och den var naturligtvis fylld med lite smått och gott. Det blev inte lika många påsar som det har blivit andra år men det är jag ganska nöjd med. I år fick jag bara köpt böcker som jag verkligen ville ha. Jag köpte inte på mig något som kanske var bra eller som jag inte var intresserad av alls bara för att få tre för 100. Det roliga var även att många av de titlar jag har i min guldkasse är böcker som jag har blivit tipsad om på bloggen eller genom att läsa andras bloggar. Jag har nog aldrig varit så medveten om titlar och vad de olika böckerna handlar om innan en mässa som jag har varit i år. Allt tack vare bloggen.
I guldkassen hittar vi bland annat:
Erlend Loe - Doppler/Gör vad du vill (ska vara en Nick Hornby och han gillar jag)
Joyce Carol Oates - Svart flicka, Vit flicka /Dödgrävarens dotter (har läst blonde innan och gillade den)
Barrack Obama - Min far hade en dröm (har hört att den är bra)
Jag är väldigt nöjd med de inköpen jag gjorde. Det är lite tråkigt bara att alla måste packas ner i lådor på en gång. Snart ska de få ett helt eget rum att bo i. Snaaaart!
Ett inlägg till i bokmässekavalkaden som redan finns
Nu börjar mässhetsen lägga sig så jag tänkte göra mitt eget lilla bidrag till kavalkaden. Mässan var även i år ett stort sorl. Diskussioner, debatter, författare, trängsel och böcker, böcker, böcker. Som vanlligt var man helt slut i både fötter och axlar efter ett antal timmar inne på Svenska mässan.
I år kändes det som att det var fler mindre förlag på mässan jämfört med innan. En del av de större montrarna var inte där i år såsom adlibris. Istället var de lite utpytsade överallt och sålde pockets 3 för 100. I år var det även färre människor som stod och delade ut reklam och jag såg mycket äpplen och kaffe i montrarna.
I år kändes det inte riktigt som jag fick sett hela mässan. Jag hade tiden egentligen, men stannade inte upp och tog mig den vid montrarna och spanade in vad som egentligen fanns där. Kanske var det bristen på läslust innan som störde eller något annat. Något att fundera på inför nästa års mässa.
En helg i ungdomsbokens tecken.
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson
Boken berättar två historier paralellt. Den om Allans uppväxt och liv. Samt den om hans flykt från hemmet och vad som händer under den resan. Vi får följa världens historia ur Allans prespektiv (och Allan han har råkat i de mest pekära situationer). Boken är, trots allvarliga händelser, hela tiden lättsam, humoristisk och lite ironisk emellanåt. Dessutom har Allan en helt underbar förmåga att hela tiden landa på fötterna. Vad han än tar sig för.
Segt med bokrecensioner...
Böckerna som är utlästa är Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (recex pirat) och Hon släpper dig aldrig (ungdomsbok). Båda kommer att beskrivas i positiva ordalag om man ska vara lite högtravande ;). Utöver det köpte jag förra helgen ett ex av VI läser som jag har ströläst lite i under veckan. Har börjat fundera lite på om jag ska ta en prenumerarion på den eller inte. Vad tycker ni, är tidningen värd en prenumeration?
Livet på en kylskåpsdörr - Alice Kuipers
Det här är en av böckerna som bara råkade hoppa upp i handen på mig igår när jag var på biblioteket sist. Den bara flöh in i näven, följde med mig hem och lästes sedan i rasande fart direkt vid köksbordet. Boken är ptroligt lättläst eftersom den är uppbyggd på att varje sida ska vara en post-it lapp. Ett nytt intressant upplägg på en bok tycker jag.
En annorlunda och gripande roman om en ensamstående mor och hennes tonårsdotter
Jag behöver inget sommarlov.
Jag vill bara att du ska bli frisk.
Puss och kram
Claire
Claire är femton år och uppslukad av tonårsvärldens alla bestyr: killar, skola, kompisar. Hennes mamma är ensamstående med heltidsjobb och alla hushållssysslor. De bor under samma tak men hinner sällan ses, oftast blir det istället korta meddelanden på kylskåpsdörren.
Men en dag drabbar verkligheten dem med full kraft. Claire och hennes mamma tvingas omvärdera hur de lever och inse att relationen mellan är oersättlig.
Tyvärr förlorar boken lite på post-it systemet eftersom jag vill veta mer om allt som händer runt omkring. Jag vill ha en bild av hur de ser ut i huvudet vilket är svårt att få när språket är väldigt direkt. Lets face it. Post-its används för att ge information, inte för att beskriva hur man ser ut.
Boken berättar en sorglig men samtidigt fin historia om Claire och hennes mamma och hur en vardag kan förändras drastiskt på kort tid. Det gäller att ta vara på tiden man har tillsammans.
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö - Håkan Nesser
För jobbet har jag nyligen läst ut Kim Novak. Vi har den i klassuppsättning och jag funderar på att använda den i en årskurs åtta. Dessutom har vi boken i lättläst version där den heter det fruktansvärda.
En sommar i Närke i början av 60-talet. Det blir en hård sommar, säger den 14-årige Eriks far. Och det blir det.
Pappan är väktare på stadens fängelse, mamman är allvarligt sjuk, döende i cancer. Medan pappan arbetar och mamman är kvar på sjukhuset ska Erik, tillsammans med sin tio år äldre bror Henry, frilansjournalist med författarambitioner, och sin kamrat Edmund, tillbringa sommaren i Genesaret; det är inte den berömda sjön det är fråga om i det här fallet, utan så kallas familjens sommarstuga, belägen någonstans i de närkingska skogarna.
Det börjar som det ska, med bad och sol och loja sommardagar, avlösta av nattliga utflykter för att länsa traktens tuggummiautomater. Men varför föddes Edmund med sex tår på varje fot? Och vad är det för bok som Henry skriver?
Det blir också en sommar då den pockande sexualiteten och dödens närhet gör sig påminda. Betraktandet och initiationerna i vuxenlivets mysterier, inte minst de sexuella, accentueras när Henry inleder ett förhållande med Ewa Kaludis, ett blont bombnedslag (inte olik en viss Hollywoodstjärna) som under den gångna vårterminen varit pojkarnas vikarierande lärarinna och som kommit att förkroppsliga deras erotiska drömmar, givit dem en första inblick i vad livet har att erbjuda. Allt laddas upp, allt stegras tills Det Fruktansvärda inträffar, en ödesdiger händelse som ska kasta långa skuggor över Genesaret och över staden på slätten, över Eriks framtid och de människor han älskar.
Boken tar upp en hel del intressanta ämnen man kan jobba med i skolan. Till exempel pubertet, 60-talet, misshandel, sjukdom i familjen och kärlek. Dessutom kan man jobba en del språkligt med boken. Jag tycker det finns många fina beskrivningar och en del ordval jag skulle vilja diskutera med eleverna. Försöker författaren använda språket för att beskriva 60-talet?
Själv så gillar jag Novak och jag gillar Nessers sätt att bygga upp storyn. Samtidigt som det är en skildring av en kritisk punkt i Eriks liv är det också en historia om en familj och en morshistoria. Berättelsen går i ett sakta mak och allting leder så småningom fram till "det fruktansvärda". Nesser är bra på att få med sig läsaren in i hans värld med hjälp av målande beskrivningar och ett bra språkbruk.
Boken har vi som sagt även i lättläst version som heter "Det fruktansvärda" Det är bra att boken finns, men jag stör mig något på upplägget av texten i den. Istället för att bara göra om språket till ett mer lättläst, ändrar de också på dispositionen av texten och stycker upp den i diktform istället. Inte bra.
Låg läslust för tillfället.
Den här månaden ser jag fram emot mycket lättläst och lättsmält litteratur som inte kräver för mycket av mig utan bara får mig att koppla av.
Först ut blev Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (recension kommer). Utöver det så startar skolbibliotekens bokcirkel den här månaden med två intressanta ungdomsböcker som ska läsas (hungerspelen bland annat). Jag har dessutom Kate Jacobs Comfort food liggande på lut som jag just nu går och suktar efter.
Benfolket - Keri Hulme
Boken handlar om tre personer; Simon, Joe och Kerewin. Simon är Joes stumme fosterson som när han inte blir förstådd hittar på illdåd och snattar. Joe är fosterpappan som bär på mycket sorg oroligheter. Han känner sig ensam i sin föräldraroll och finner inget annat sätt att uppforstra sin son än genom att slå honom sönder och samman. Kerewin är en säregen kvinna, också kallad bygdens orginal, som bor vid havet i ett torn. Boken berättar om hur dessa tre personer finner varandra och hur de utvecklas. Historien kan delas in i tre delar; upptrappningen, kulmen och efterdyningarna.
Mitt första intryck av boken var inte jättepositivt. Jag tyckte den kändes väldigt svårbegriplig under de första sidorna . Det var lite som mitt möte med bittert arv. Detta ändrades dock några kapitel in i boken då jag fick träffa på karaktärerna, som dolde så många hemligheter som jag ville få reda på.
Boken tycker jag har lite av allt. En drömsk känsla, en historia med ett bra driv framåt och en röd tråd som är lätt att följa och ett vackert språk med intressanta omskrivningar som blandas med maoriska talesätt och uttryck (var lugn, ordlista finns där bak). Jag får veta mer om ett folk jag aldrig ens har funderat på och ett helt annat, enklare sätt att leva. Kerwein har egentligen allt man behöver i livet, men väljer att vara säregen och leva enkelt. Hon jagar sin egen mat och trivs som allra bäst i en karg miljö där hon blir som ett med naturen.
Saker spelar förövrigt en väldigt liten roll i boken. Materiella ting spelar liten roll och de saker som finns med har ett stort sentimentalt värde för någon av huvudpersonerna.
Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst och prata symbolik och detaljer som jag faller för, men jag tror jag lämnar det här. Enkelt uttryckt så gillade jag boken mycket och jag är glad att jag har fått chansen att upptäcka den tack vare lyrans utmaning. Som jag förstod det så var den här boken lite svår att få tag på. Detta får mig osökt att fundera på debatten kring biblioteksrensningar. Boken är från 1985 och mitt exemplar är riktigt slitet och fläckigt. Är detta då en av de böcker som slängs och sedan återvinns till något annat?
De modlösa - John Lapidus
Fick ett recensionsex skickat till mig från Lapidus förlag på hans egen bok De modlösa. Jag har nu vänt och vridit på hur jag ska lägga upp recensionen på ett bra sätt. För i grund och botten är inte det här en bok för mig.Det var på plats i Sverige Erik Holmbergs världsbild formades, från inträdet i Handelshögskolevänstern till sparken från Göteborgs-Posten. Nu är det främst synen på sig själv - i ljuset av den övergivne sonen Love - som gör att Erik inte har satt sin fot i sitt land på sex år.
Av sandinisterna ges Erik och kollegan Jaime i uppdrag att informera sig om den svenska biståndsstrategin för Nicaragua, ett uppdrag som får dem att spionera på ambassadekonom Tomas Lindqvist.
Samtidigt är Erik och Jaime betagna i Tomas fru, Kristin.
Jag har svårt att fastna för huvudpersonen och hans handlingar och beteende är inte något som jag faller för. Boken känns dessutom tung att läsa då det är mycket jag inte känner till om bistånds- och organisationsvärlden. Det blir mycket upprabblande av olika organisationer och vad de gör och det känns inte som att jag riktigt hittar den röda tråden.
Det som ändå har fått mig att läsa igenom boken är beskrivningarna av Nicaragua. Bilderna jag får i huvudet är av ett skitigt land, men med ett folk med ett öppet sinne.
Borta Bäst - Sara Kadefors
Jag har läst Sandor slash Ida av Sara Kadefors, men helt missat att hon även har skrivit böcker riktade mot vuxna. Innan Borta bäst har Kadefors även skrivit Fågelbovägen 32. Eftersom jag gillade Borta bäst får jag nog se om jag kan nosa rätt även på fågelbovägen 32.
Ingen lägger märke till bilen som står parkerad i den lilla dungen utanför Ikea. Ingen reagerar på kvinnan som kommer ut mellan träden och promenerar mot ingången. Hon är elegant klädd och har ett vackert leende. Hon dricker gratiskaffe innan varuhuset öppnar och äter upp folks kvarlämnade mat.
Kvinnan heter Sylvia. Vem är hon? Vad har hon varit med om? För bara några månader sedan levde hon ett annat, etablerat liv. Efter ett misstag har hon förlorat allt. Nu handlar det om att överleva. Medan Sylvia kämpar för att upprätthålla den perfekta fasaden kommer hon i kontakt med en helt ny värld som förändrar hennes världsbild. Till slut går det inte att fly längre. Hon måste tillbaka till sitt gamla liv, göra upp med den hon en gång var och dem hon en gång lämnat.
Som sagt, boken föll mig i smaken och den gick snabbt att läsa. Jag gillar hur man gradvis får reda på vad det är som Sylvia har gjort som är så "hemskt" och som gjort att hon avskärmat sig själv från sitt gamla liv. Sylvia går från sitt gamla liv med man, barn och villa, till att leva enklare. Dock sker inte den här övergången smidigt, utan hon lämnar mycket olöst bakom sig som måste lösas.
Man får möta två olika sidor av Sylvia, en före "det hemska" och en efter som väldigt tydligt skiljer sig från varandra. På resan mot att skapa någon slags harmoni med sitt gamla liv möter Sylvia nya personer i samhällsklasser som hon aldrig ens bemödat sig att möta, men som hon också är vilsna i livet. Dessa människor ser hon nu med nya ögon de blir hennes vänner.
Jag gillar bokens budskap som passar bra in i vår tid då allt handlar om utsida, status och att klättra på karriärstegen. Mycket i livet handlar om att bli bättre än vad man egentligen är och det är väldigt sällan som vi bara stannar upp och är nöjda med vad vi har. Man behöver inte föreställa sig och spela en roll. Stanna upp se det liv du lever. En fasa vore ju att om 10-20 år inse att man missat livet i jakt på något som är bättre.
Hoppas jag inte förstört boken för mycket för er. Läs den och ta er en funderare.
Skumtimmen - Johan Theorin
Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.
Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.
Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen.
Jag gillar greppet på boken. Blandningen av nutid dåtid för att sedan flätas ihop och bli en helhet mot slutet. Jag gillar känslan man får av ett kargt öland om hösten. Öland är ju annars förknippat med sommaren. Karaktärerna i boken känns väldigt ensamma och isolerade samtidigt som det handlar om att hitta hem och att hitta någon att ty sig till. Dessutom är det skönt att läsa en "kriminalroman" som inte har det vanliga greppet utan har en helt annan vinkel.
Det som gjorde att det gick såpass långsamt för mig att läsa boken tror jag beror på att berättelsen ibland stod stilla. Berättelsen går med sakta mak framåt, men ibland stannade den liksom till och det var då jag somnade/började tänka på annat/kom på måsten.
Boken är inte fantastisk men angenäm att slå ihjäl en stund med. Är nu intresserad av annat som Theorin har skrivit. Nattfåk nästa?
Skumtimmen går lite segt
Askungar - Kristina Ohlsson
I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt. Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.
Boken damp som ni vet ner i brevlådan (eller ja, avin gjorde det i alla fall) för ett tag sen och nu har både jag och min mamma fått läst den. Mamma älskar deckare och är alltid på jakt efter nya författare, så jag skickade hem den till henne först för att se vad hon tyckte och nu har även jag läst den.
Detta är Kristina Ohlssons debutroman och en välskriven sådan. Språket flyter på bra utan för "enkla" eller högtravande formuleringar. Jag gillar själva deckarspåret i boken. Idén känns ganska ny och upplägget är klassiskt. En mördare är i farten och med hjälp av olika spår så ska mördaren fångas.
Det som både mamma och jag hängde upp oss på med boken var att det var mycket information om huvudpersonerna som egentligen inte hade något med historien att göra. Vi får reda på polisernas hemförhållanden och vad de tänker på för tillfället. Det kan ge en historia mersmak och göra intrigen tätare, men i den här boken tycker jag att det blir lite för mycket. Det känns lite som utfyllnad på vissa ställen. Det kan jämföras lite med Läckbergs isprinsessan, där det också läggs mycket tid och plats på huvudpersonerna. Dock är de lite bättre kopplade till mordgåtan då det rör en person som är knutna till deras liv.
Jag gillar bokomslaget som har lite bibliotekstouch med den mjuka ryggen i rött. Den känns lite annorlunda.
Mig äger ingen - Åsa Linderborg
En pappa dör. En dotter ser tillbaka på deras liv tillsammans.
Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa, härdare vid Metallverken i Västerås. En berättelse klasstillhörighet, manlighet och utanförskap.
Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall
Jag läste boken med blandade känslor. Det är inte det att jag inte fastnat för boken, utan snarare att jag ömsom är på Leffes sida och tycker det han gör är bra ömsom undrar jag varför socialen inte stiger in eller Åsas mamma kommer och hämtar henne. För samtidigt som boken är ett porträtt av en pappa som gör allt för sin dotter, är den ändå porträtt av ett missbrukarliv och en familj som inte är trygg. Åsa uttrycker i boken att hon som ung ständigt hade en rädsla för att bli övergiven.
Åsas pappa är den där typen som man ryggar för när man ser honom på bussen eller på stan. Här får man se en helt annan bild av honom. För Leffe försöker verkligen göra allt för sin dotter så att hon ska få det så bra som möjligt. Tyvärr är begäret större och en stor det av Leffes tillvaro går ut på att hålla sig med sprit.
Boken är också ett portätt av livet under 70-talet främst, vilket får mig att tänka på de berättelser mina föräldrar berättade för mig om sin egen barndom. Till exempel om 50 öres kolor och mascaran man spottade i. Filmisar som de samlade på och maten som de älskade och hatade.
Slutligen kan man säga att boken skildras med mycket kärlek. För trots att Åsa spenderar en del tid hos sin mamma är det ändå pappa som hon tänker på. Trots hennes oro och stundtals ilska över det han gör finns det en kärlek som båda två har svårt att visa.
