Skumtimmen - Johan Theorin
Skumtimmen tog sig mot slutet måste jag säga. Den började segt, men när jag i helgen fick ro att ha lånläsningstid så kom jag igenom boken förvånansvärt snabbt.
Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.
Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.
Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen.
Jag gillar greppet på boken. Blandningen av nutid dåtid för att sedan flätas ihop och bli en helhet mot slutet. Jag gillar känslan man får av ett kargt öland om hösten. Öland är ju annars förknippat med sommaren. Karaktärerna i boken känns väldigt ensamma och isolerade samtidigt som det handlar om att hitta hem och att hitta någon att ty sig till. Dessutom är det skönt att läsa en "kriminalroman" som inte har det vanliga greppet utan har en helt annan vinkel.
Det som gjorde att det gick såpass långsamt för mig att läsa boken tror jag beror på att berättelsen ibland stod stilla. Berättelsen går med sakta mak framåt, men ibland stannade den liksom till och det var då jag somnade/började tänka på annat/kom på måsten.
Boken är inte fantastisk men angenäm att slå ihjäl en stund med. Är nu intresserad av annat som Theorin har skrivit. Nattfåk nästa?
Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.
Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.
Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen.
Jag gillar greppet på boken. Blandningen av nutid dåtid för att sedan flätas ihop och bli en helhet mot slutet. Jag gillar känslan man får av ett kargt öland om hösten. Öland är ju annars förknippat med sommaren. Karaktärerna i boken känns väldigt ensamma och isolerade samtidigt som det handlar om att hitta hem och att hitta någon att ty sig till. Dessutom är det skönt att läsa en "kriminalroman" som inte har det vanliga greppet utan har en helt annan vinkel.
Det som gjorde att det gick såpass långsamt för mig att läsa boken tror jag beror på att berättelsen ibland stod stilla. Berättelsen går med sakta mak framåt, men ibland stannade den liksom till och det var då jag somnade/började tänka på annat/kom på måsten.
Boken är inte fantastisk men angenäm att slå ihjäl en stund med. Är nu intresserad av annat som Theorin har skrivit. Nattfåk nästa?
Kommentarer
Postat av: Lilla O
Tyckte också att den började lite segt, men jag gillade stämningen i boken. Har inte läst Skumtimmen men tänker definitivt göra det!
Postat av: Lilla O
Och jag menade att Nattfåk var seg och att jag inte läst Skumtimmen. Lite mer än lovligt snurrig. Som vanligt. Sorry!
Postat av: Therese
Appropå något helt annat! =) När du har bilden såhär vänsterställd. Hur får du då texten en bit ut? Min text kommer preic intill hur jag än gör. Skitfult!
Postat av: Sofie
Jag har faktiskt ingen aning. Brukar också få bilden jättenära. Jag lånade bilden från nätet så det kan vara så att det är inlagd någon vit ram runt den eller något.
Trackback
