Sofies Place

Imorgon är det studiedag i kommunen. Skönt för både elever och mig att få lite paus från de vanliga rutinerna en dag. Det som är roligt med studiedagen är att min skola ska vara värd för alla 6-9 lärare i staden. Vi komer att vara uppdelade i olika ämnesgrupper för att diskutera. Det betyder att vi kommer att ha en hel del människor på skolan. Kul att se andra lärare och jämföra erfarenheter.

Det som står på agendan är lokal pedagogisk planering. Det handlar enkelt uttryckt om att försöka konkretisera målen för elever och föräldrar så att de liksom vi vet vad som krävs för de olika betygen. Tyvärr är vår nuvarande läroplan och våra kursplaner väldigt öppet skrivna och det finns mycket som kan tolkas på olika sätt. Då är det bra att vi kan sitta och diskutera vad vi lärare i kommunen anser krävs att nå de olika målen. 

På ett sätt tycker inte jag att detta ska behövas. De mål vi ska följa borde vara såpass tydliga att ett G är värt lika mycket på min skola som på någon annan i Sverige. Ok att man som lärare har olika sätt att lära ut. Men kriterierna för betygen borde ändå vara lika för alla. Vilken skola man går på och vem man har som lärare ska inte vara avgörande för ett betyg. Det ska vara den egna förmågan som är avgörande.

Förmodlingen kommer det innan nästa val att komma ut en ny läroplan och nya kursplaner. Det ska bli intressant att se hur de är uppbyggda. Kommer de att vara lika tolkningsbara som de vi har nu eller kommer de att vara mer styrda? Den som lever får se. 

Igår satt  lärare och skolbibliotkarier i kommunen (vi blev hela sex stycken) hade boksamtal. Allt för att öva upp oss för att kunna ha det tillsammans med eleverna. Dessutom blir det en chans för mig och andra lärare att lära känna nya böcker och författare. Vi hade detta förra läsåret också vilket vi uppskattade mycket. Det är ett lättsamt sätt att diskutera böcker som vi sedan kan ha nytta av i undervisningen. Det var på ett sånt här möte som jag för första gången stötte på Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck som jag med glödje använder till högläsning i mina grupper. Den här terminen kommer vi att ha två träffar. Först ut att boksamtalas om i år blev Hon släpper dig aldrig av Kate Cann och Hungerspelen av Suzanne Collins. Det var hungerspelen som jag hade hoppats på att biblioteket skulle ha ordnat fram innan.

Hon släpper dig aldrig av Kate Cann är en bok som i grund och botten handlar om en flickas frigörande från en kvävande familj. Amber har aldrig fått någon större uppmärksamhet av varken sin mamma eller sin syster. Amber ska vara den starka som stöttar sin sinnessvaga syster och daltande mor. Tillslut blir det för mycket för henne och hon "rymmer" från sin familj för att starta upp sitt eget liv. Detta är inte allt som händer i boken utan vi har även ett ganska otrevligt spöke som förpestar Ambers liv och som dessutom gör hennes tillvaro i sitt nya hem till en mardröm. På skolans bibliotek räknas boken till genren skräck (spöket är riktigt otrevligt och får dessutom makt över Ambers syster...spooky) och bibliotikarierna på mötet hade svårt att kategorisera den. 

De som hade läst boken på mötet tyckte alla den var bra, men lite väl tjejinriktad. Killarna i boken har tyvärr fått en biroll och jag tycker att de roller de fått är ganska schablonartade. Vi har styvpappan som inte vill ställa upp, tjejtjusaren och dessutom den mest underbara killen i världen. Boken hade också ett väldigt välordnat slut där verkligen alla pusselbitar föll på plats. Allt blev lite väl välordnat. Jag tror att många tjejer trots detta kommer att gilla den. Den har dessutom ett bra driv hela vägen och är en riktig slukarbok.

Den handra boken, Hungerspelen - Suzanne Collins, har jag då inte fått läsa än, men efter mötet är jag fortfarande sugen på att testa på den. Några av kommentarerna kring den här boken var att den var morbid och att den troligen kommer ut som film snart eftersom den var väldigt filmistiskt skriven. Enligt de andra ska boken vara en sträckläsare, bara man tar sig förbi de första två, tre kapitlen. Efter det är det visst aktion hela vägen.

Hungerspelen är en del av en triologi och bok två heter Fatta eld.

Ett mycket viktigt redskap i läraryrket är ju anteckningsblocket. Vad passar då inte bättre än detta?

Äntligen fredag! Har nu haft min första hela vecka med elever och nu mår man som väntat. Är lite småförkyld efter att ha träffat elever, nästan tappat rösten och är superdupertrött. Det tar ett tag innan man kommer in i det där sköna lugnet och alla teman och områden är igång. Just nu är det mycket diagnoser, tester och lära känna nya grupper.

Idag har jag dessutom varit ute i skogen tillsammans med min sexa och gjort samarbetsövningar med mera. Man lär sig mycket om sin klass utanför skolan. Hur de funkar med klasskamrater och vilka som umgås med vilka. RIktigt intressant.

En av mina elever visade ett riktigt stort intresse för twilight serien. Hon tyckte att Edward är den mest romantiska person som finns.

Vi hade en skön uppstart av terminen i år med mycket tid för planering och strukturering. Därför har jag nu ÄNTLIGEN! fått i ordning på alla mina papper. Jag har slängt en hög och resten har jag satt in i pärmar som jag satt etiketter på. Jag är grymt nöjd! Jag vet vart jag har allt och har koll på det mesta. Nu gäller det bara att hålla det här hela vägen!

Första arbetsdagen för det här läsåret är nu gjord och det känns ganska skönt. Jag har fått en mjukstart på jobbet utan för många måsten den här första dagen. Jag har ett nytt system som jag hoppas ska hålla fram till sommaren och hålla mig organiserad och slutligen har jag läsårets nya kalender. Den är inte så vacker än, men fixningsmaterial är införskaffade.

Efter en första titt på mitt schema kan jag inte påstå att jag är nöjd, men samtidigt kan man fråga sig om man någonsin är det.

Tänk om terminen nu kunde flyta på lika smidigt som idag (två timmarslunch med butiksstros och tomt arbetsrum) men det är väl att önska för mycket.

Har precis fått höra att det finns liknande "förbud" på svenska skolor. På en kommunal skola här på västkusten får man inte läsa Harry Potterböcker förrän man går i fyran, då man anser att barnen inte är tillräckligt mogna för boken förrän då. Är detta ett bra sätt att gå till väga? Är inte varje individ olika?

Just nu är det crazy mycket att göra på jobbet. Skolavslutning på fredag och har massor med saker att avsluta innan jag går på sommarlov. Det är inte klokt hur mycket papper man samlar på sig hela tiden. Jag håller på och stöter på nya uppgifter och pappaer här och var runt mitt skrivbord just nu.Det händer även lite roliga saker nu de sista dagarna. Imorgon är det friluftsdag samt bankett för niorna. Det är riktigt trevligt att se alla nior uppklädda och vara på sitt bästa uppförande. Dessutom får jag en chans att klä upp mig ;)

Yes!! Då har jag haft boksamtal för första gången och det var faktiskt riktigt bra. Eleverna hade många kloka tankar och åsikter kring bokens innehåll. Till varje samtal gjorde vi en plusspalt och en minusspalt som vi skrev upp på ett stort vitt papper som vi sedan hade som en utgångspunkt för resten av samtalet. Det som är bra med detta är att barnen alltid har några stödpunkter att utgå ifrån plus att det väcker minnet till liv. Dessutom blir svaren lite mer avancerade än bara boken var bra, boken var dålig.

Dock var de inte vana vid den här formen av lektion, vilket gjorde dem ganska tysta och jag ledde samtalet lite för mycket. Jag tror jag är lite för van vid att vara den som för ordet. Jag hoppas att eleverna tar över mer nästa gång och styr samtalet lite mer och att jag bara kan sitta och njuta av det eleverna har att säga.

Känner mig långt ifrån nöjd med mitt boksamtal utan jag vill öva mer! Nästa läsår får det bli minst två samtal till...hör du det K?

Idag har vi på skolan firat världsbokdagen med en tipspromenad och bokförsäljning med en krona för en bok. Vi var lite dåligt förberedda på detta, men vi fick i alla fall ihop ett litet program. Tipspromenaden gick ganska bra för de som deltog och jag tror att biblioteket har tjänat hela två tre kronor idag ;)

Världsbokdagen kommer ursprungligen från firandet av ett helgon i Spanien. Där ger man en bok till någon som man tycker om och får en ros tillbaka. Ett firande vi borde ha i Sveriga kanske??

Då har vi startat upp våra boksamtal i år 7 och det har gått väldigt bra. I stort sett alla i  gruppen slängde sig över de tilldelade böckerna och har kommit igång. Jag hoppas de inte läser ut böckerna allt för fort, samtidigt tycker jag det är roligt att de har fastnat i böckerna och vill läsa dem. Det är inte varje dag man får ca 20 elever att läsa böcker utan för mycket gnäll. Jag och kollegorna hoppas att läslusten håller i sig.

Vad gör man när en elev börjar skolka som tolvåring. Vad gör man när man hör en uppgiven föräldrer i andra änden som bara spyr ut sin frustration över läget. Vad gör man när föräldern bara vill ge upp. Hur tacklar man det?

Phew. Då var det äntligen fredag och ledighet igen. Som vanligt är terminsstarten alltid hektiskt med allt för lite tid att planera terminen. Som det ser ut just nu har jag två bokprojekt inplanerade. Kejsaren av Portugallien för år 8 och Fredag för evigt för år 6. Båda böckerna är nyinköpta klassuppsättningar på skolan och det ska bli intressant och se hur de mottas av eleverna. Tyvärr så är det en del motstånd mot läsning bland unga idag. Datorspel och TV tar upp mycket av deras tid.

Jag har själv inte funnit tiden att lyssna klart på min ljudbok eller börja läsa flyga drake. Har stora nördiga läsplaner inför helgen =). Det och ett besök på Nordik för att leta fram en ny soffa. Den vi har nu är inte optimal och jag känner att jag är i stort behov av en divan.