Sofies Place

Från Stockholms undre värld till en mystisk och övernaturlig värld som mötte mig i boken Coraline. Det första jag slås av när jag börjar läsa den är att jag känner igen början av den väldigt väl. Antingen har jag läst den tidigare eller sett någon serie? Mer inbitna Coraline fans har säkert större koll på vad som gjorts och inte har gjorts.

In Coraline's family's new flat are twenty-one windows and fourteen doors. Thirteen of the doors open and close.

The fourteenth is locked, and on the other side is only a brick wall, until the day Coraline unlocks to the door to find a passage to another flat in another house just like her own.

Only it's different.

At first, things seem marvelous in the other flat. The food is better. The toy box is filled with wind-up angels that flutter around the bedroom, books whose pictures writhe and crawl and shimmer, little dinosaur skulls that chatter their teeth. But there's another mother, and another father, and they want Coraline to stay with them and be their little girl. They want to change her and never let her go.

Other children are trapped there as well, lost souls behind the mirrors. Coraline is their only hope of rescue. She will have to fight with all her wits and all the tools she can find if she is to save the lost children, her ordinary life, and herself.

Jag fastnade direkt i Coralines värld och hade slukat boken, kanske lite för snabbt. Jag fick rysningar när Coraline möter sin andra mamma som är ondskefull och kall med sina knappögon. Likaså gömmer jag snabbt tårna när jag läser om råttorna med de röda ögonen som gömmer sig i Coralines "andra" rum. Alla ingredienser för en skräckhistoria finns med. Den är smart skriven och visar stort mått på fantasi. Me like! Synd att den tog slut så fort bara.