Facklan - Elin Lindqvist
För ett tag sedan fick jag Facklan att läsa från piratförlaget. Jag gillade Elin Lindqvist första bok Tokyo natt och blev därför lite intresserad av den här boken också. Jag gillar sättet som hon skriver på. I Facklan följer vi skalden Leon Larssons liv från liten till hans död.
Leon Larsson är ung i ett Sverige under omvandling. Han föds 1883 i Älvkarleby, som äldste sonen i en arbetarfamilj. Leon är en revolutionär, inom honom brinner det, han tar strid för arbetarna och deras rättigheter. Han har svårt att rätta in sig i ledet och att anpassa sig till ett vanligt arbete. Familjen flyttar runt och hamnar till slut i Stockholm, där Leon blir en frontfigur bland de anarkistiska ungsocialisterna. Han börjar skriva för deras tidskrift Brand och blir snabbt en populär skribent.
Men han strider inte bara med pennan utan involverar sig i betydligt mer handgripliga konflikter och smider tillsammans med några finska revolutionärer planer på att bygga en bombfabrik i Stockholm. Det får långtgående konsekvenser för Leon, både som människa och författare.
Fri ska även kärleken vara och Leon och hans Freja lever mycket okonventionellt i ett samvetsäktenskap som resulterar i en dotter. De är ett slående vackert par som båda drömmer om och kämpar för ett bättre liv. Freja följer honom genom alla hans strider och tvära kast i livet. Från Stockholm till Malmö, till och med till Amerika och tillbaka till Sverige igen. Slutligen hamnar Freja på Sundsholms sanatorium där hon dör inte ens fyllda 30 år.
Jag sträckläste den här boken igår och fastnade i Leons liv ganska snabbt. Boken är inte skriven som en typisk biografi över någons liv utan snarare som en roman som speglar ett människoöde. Elins språk gör att man får följa med in i Leons tankar och idéer, hur sjuka de än är ibland. Leon Larsson var en ganka labil persson och jag sympatiserar inte riktigt med honom, men det tycker inte jag hindrar mig från att få behållning av boken. För trots hans sinnelag och beteende lyckas han med det som många människor misslyckas med var dag och det är att gå dit hans hjärta tar honom, hur tvära kast det än blir.
De saker som intresserade mig mest i boken var Leons förhållande till sin mor och hur de missuppfattade varandra genom hela boken, samt hur livet egentligen såg ut för en arbetare i Sverige kring 1900-talets början. Hur människor som gick runt om dagarna kunde få böter för lösdriveri och vilka klyftor det fanns mellan rika och fattiga. Man får sig en trevlig historielektion. Rekomenderas!
Andra recensioner av facklan
Jag är jag
Boktoka
Leon Larsson är ung i ett Sverige under omvandling. Han föds 1883 i Älvkarleby, som äldste sonen i en arbetarfamilj. Leon är en revolutionär, inom honom brinner det, han tar strid för arbetarna och deras rättigheter. Han har svårt att rätta in sig i ledet och att anpassa sig till ett vanligt arbete. Familjen flyttar runt och hamnar till slut i Stockholm, där Leon blir en frontfigur bland de anarkistiska ungsocialisterna. Han börjar skriva för deras tidskrift Brand och blir snabbt en populär skribent.
Men han strider inte bara med pennan utan involverar sig i betydligt mer handgripliga konflikter och smider tillsammans med några finska revolutionärer planer på att bygga en bombfabrik i Stockholm. Det får långtgående konsekvenser för Leon, både som människa och författare.
Fri ska även kärleken vara och Leon och hans Freja lever mycket okonventionellt i ett samvetsäktenskap som resulterar i en dotter. De är ett slående vackert par som båda drömmer om och kämpar för ett bättre liv. Freja följer honom genom alla hans strider och tvära kast i livet. Från Stockholm till Malmö, till och med till Amerika och tillbaka till Sverige igen. Slutligen hamnar Freja på Sundsholms sanatorium där hon dör inte ens fyllda 30 år.
Jag sträckläste den här boken igår och fastnade i Leons liv ganska snabbt. Boken är inte skriven som en typisk biografi över någons liv utan snarare som en roman som speglar ett människoöde. Elins språk gör att man får följa med in i Leons tankar och idéer, hur sjuka de än är ibland. Leon Larsson var en ganka labil persson och jag sympatiserar inte riktigt med honom, men det tycker inte jag hindrar mig från att få behållning av boken. För trots hans sinnelag och beteende lyckas han med det som många människor misslyckas med var dag och det är att gå dit hans hjärta tar honom, hur tvära kast det än blir.
De saker som intresserade mig mest i boken var Leons förhållande till sin mor och hur de missuppfattade varandra genom hela boken, samt hur livet egentligen såg ut för en arbetare i Sverige kring 1900-talets början. Hur människor som gick runt om dagarna kunde få böter för lösdriveri och vilka klyftor det fanns mellan rika och fattiga. Man får sig en trevlig historielektion. Rekomenderas!
Andra recensioner av facklan
Jag är jag
Boktoka
Kommentarer
Trackback
