Sofies Place

Läste nyligen ett inlägg hos bokbabbel angående bestsellers och hur en del tittar ner på dessa. Detta väckte en del tankar kring detta med populärkultur och allt vad det innebär. För det måste ju finnas en anledning till att så många människor bara älskade Da vincikoden när den kom eller varför tonårstjejer sitter i korridorer och läser vampyrserier i tegelstensstorlek. Detta trots att språket lämnar en del att önska samt att en del av böckerna känns som onödig utfyllnad. Detta kan inte bara bero på marknadsföring utan på något annat.

Själv kallar jag mig själv för allätare och kan läsa allt från chicklit till klassiker. Allt är beroende på humör. För mig handlar läsningen i första hand om avkoppling. Att sitta i soffan eller ligga i sängen med en god bok gör mig lugn, stressfri och bekymmerslös. Istället för att göra trafikbuller eller se mitt diskberg är jag i en annan värld och är ute på olika äventyr. Det är historien i första hand som fångar mig.

Självklart spelar språket i boken en stor roll. Kan inte författaren skriva på ett lockande sätt gäspar jag efter tjugo sidor och vill inte läsa vidare. Samtidigt får inte språket vara för svårt eller uppstyltat heller. Då slutar det vara avkoppling och jag får börja koncentrera mig på fler saker än bara innehållet. Författaren behöver få mig att fundera, reflektera och ge mig bilder.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att läsning är vad man gör det till. Varför läser jag och vad vill jag få ut av det? Vilket humör är jag på just idag? Vill jag läsa med pennan i hand eller vill jag bara uppslukas? Alla vill vi ha ut olika saker av vår läsning och böcker har olika betydelser för oss. Det som egentligen är viktigt i sammanhanget är att boken i fråga har en betydelse för en själv och att man känner att det här var en bra läsupplevelse när man är klar.
 
Andra som pratat om ämnet är bland annat Arinas bibliotek och En bok om dagen.

Ett litet besök hos mamma fick det bli, dagen till ära. Med mig hade jag två böcker. En pocketbok; En andra smekmånad av Joanna Trollope. Boken är en relationsroman som tar upp familjerollerna och hur de förändras när barnen blir äldre och flyttar hemifrån. Detta var en bok som jag först föll för på grund av omslaget. Det stack ut lite bland chicklit böckerna som stod runt om.

Den andra boken var en av de senaste Nora Roberts; Begravt i glömska. Tyvärr hade hon den redan, Nora fan som hon är.

Frörvrigt har det inte blivit s mycket läsning idag utan promenad med hund och ett kvällsbesök på liseberg. Ingen vinst för min del dock, men sambons mamma kammade hem stjärnvinsten på dumlehjulet. Som tur är, är hon givmild och en dumlepåse fick följa med mig hem.

Jag har kommit ungefär en tredjedel av boken nu och jag älskar den. Jag förstår varför bibliotikarien gillar den så mycket. Den franska atmosfären, människoporträtten. Yummie! Tack kära Kerstin för lånet. Är de andra böckerna hon har skrivit lika bra?

Gavalda och jag ska ha en liten fikadate idag medan min käre sambo sover lite (jobbar natt över helgen). Sedan är det faktiskt tänkt att han ska lära mig hur man svingar en golfklubba. Jag kan inte undvika och testa längre. På tok för många i min närhet svär att det är jätteroligt.

Nu Gilmore Girls!

Bibliomani
(af grekiskans biblion, bok, och mania, galenskap), bokvurmeri, passionerad drift att samla böcker, inte så mycket för deras inre värde (vilket är fallet med en bibliofil) som för deras sällsynthet eller andra mera tillfälliga egenskaper (tryckta på pergament, siden eller skrivpapper, försedda med dyrbara band, breda marger och så vidare). Lätt bibliomani kan övergå i ett klart sjukligt begär att äga böcker. Det finns exempel på hur bibliomaner mördat för att få tag på vissa böcker. En person som lider av bibliomani kallas för biblioman.

Bibliofili
(av grek. biblion "(liten) bok" och philos "vän"), är en beteckning för en människas kärlek till eller vurm för böcker. En bibliofil är en bokvän, bokälskare, boksamlare. I sistnämnda bemärkelse förväxlas ordet ofta med biblioman. Både bibliofilen och bibliomanen samlar böcker, men den förre fäster sig därvid i synnerhet vid deras innehåll och samlar huvudsakligen i vetenskapligt syfte, varemot bibliomanen mera fäster sig vid böckernas yttre egenskaper, såsom deras sällsynthet.

Jag tror jag tillhör den senaste kategorin. Jag kan nämligen göra mig av med böcker som jag inte kommer att läsa eller som inte föll mig i smaken. I min bokhylla vill jag bara ha böcker som jag gillar. Förklaringarna är tagna från wikipedia.