Sofies Place

Den här stod inte med på läslistan för juli, men när jag såg den i expresshyllan på bilioteket kunde jag inte låta bli den. Jag har hört så mycket gott om den så jag var tvungen att klämma in den i lässchemat.

Drottningen vänder blad är en söt och tänkvärd liten historia om en uttråkad drottning som helt plötsligt och oväntat upptäcker litteraturen. Detta är naturligtvis något som möter motstånd på hovet då de ser litteratur som ett hot.

Om det inte varit för de olydiga hundarna så skulle den engelska drottningen förmodligen aldrig ha upptäckt bokbussen.

Drottningen stiger på den slitna kommunala bussen som står parkerad vid Westminister Palaces köksregioner för att be om ursäkt för sin skällande hund och av artighet lånar hon en av böckerna från hyllorna. Det visar sig dock vara en omåttligt torr och tråkig roman, men drottningen läser pliktskyldigt ut den, lämnar tillbaka den och återvänder till slottet med en ny bok i väskan.
Den här gången får bokvalet förödande konsekvenser. Boken i fråga väcker nämligen Hennes Majestäts passion för läsning. En passion som växer sig så stark att hennes officiella plikter snart blir lidande.

Och medan drottningen förlustar sig med världslitteraturen så konspirerar hennes undersåtar om hur Hennes Majestäts litterära utsvävningar ska få ett slut.

Boken är lättläst och kortare än jag trodde (endast 125 sidor) och man läser den lätt i ett svep. Berättelsen är väldigt söt och att få följa drottningens väg in i literaturen och de tankar den väcker hos henne, gör att jag själv börjar fundera över min egen läsning. Hur har min läsning utvecklats från att jag var i bokslukaråldern fram tills nu? Läser jag samma sorts böcker nu som då? Hur väljer jag mina böcker nu jämfört med förut? Många frågor blir det, men jag tror jag ger dem ett eget inlägg när de är färdigtänkta.

Slutsatsen blir; läsläsläsläsläs.