Sofies Place

Igår satt  lärare och skolbibliotkarier i kommunen (vi blev hela sex stycken) hade boksamtal. Allt för att öva upp oss för att kunna ha det tillsammans med eleverna. Dessutom blir det en chans för mig och andra lärare att lära känna nya böcker och författare. Vi hade detta förra läsåret också vilket vi uppskattade mycket. Det är ett lättsamt sätt att diskutera böcker som vi sedan kan ha nytta av i undervisningen. Det var på ett sånt här möte som jag för första gången stötte på Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck som jag med glödje använder till högläsning i mina grupper. Den här terminen kommer vi att ha två träffar. Först ut att boksamtalas om i år blev Hon släpper dig aldrig av Kate Cann och Hungerspelen av Suzanne Collins. Det var hungerspelen som jag hade hoppats på att biblioteket skulle ha ordnat fram innan.

Hon släpper dig aldrig av Kate Cann är en bok som i grund och botten handlar om en flickas frigörande från en kvävande familj. Amber har aldrig fått någon större uppmärksamhet av varken sin mamma eller sin syster. Amber ska vara den starka som stöttar sin sinnessvaga syster och daltande mor. Tillslut blir det för mycket för henne och hon "rymmer" från sin familj för att starta upp sitt eget liv. Detta är inte allt som händer i boken utan vi har även ett ganska otrevligt spöke som förpestar Ambers liv och som dessutom gör hennes tillvaro i sitt nya hem till en mardröm. På skolans bibliotek räknas boken till genren skräck (spöket är riktigt otrevligt och får dessutom makt över Ambers syster...spooky) och bibliotikarierna på mötet hade svårt att kategorisera den. 

De som hade läst boken på mötet tyckte alla den var bra, men lite väl tjejinriktad. Killarna i boken har tyvärr fått en biroll och jag tycker att de roller de fått är ganska schablonartade. Vi har styvpappan som inte vill ställa upp, tjejtjusaren och dessutom den mest underbara killen i världen. Boken hade också ett väldigt välordnat slut där verkligen alla pusselbitar föll på plats. Allt blev lite väl välordnat. Jag tror att många tjejer trots detta kommer att gilla den. Den har dessutom ett bra driv hela vägen och är en riktig slukarbok.

Den handra boken, Hungerspelen - Suzanne Collins, har jag då inte fått läsa än, men efter mötet är jag fortfarande sugen på att testa på den. Några av kommentarerna kring den här boken var att den var morbid och att den troligen kommer ut som film snart eftersom den var väldigt filmistiskt skriven. Enligt de andra ska boken vara en sträckläsare, bara man tar sig förbi de första två, tre kapitlen. Efter det är det visst aktion hela vägen.

Hungerspelen är en del av en triologi och bok två heter Fatta eld.