Sofies Place

Jag säger bara åh! Varför tog boken slut? Varför finns det ingen fortsättning. Varför, varför, varför. Khaled Hosseini har ett underbart språk och jag ville inte lägga undan boken. Det var med sorg jag läste ut sista sidan i boken. Den här boken tog slut på tok för snabbt.

Ödet, krig och förlust för Mariam och Laila samman, två generationers kvinnor med olika syn på kärlek och familj. Bortgifta med samma man. Och medan de uthärdar det ständigt upptrappade våldet i Kabul kommer de allt närmare varandra. De blir som systrar, som mamma och dotter för varandra, och deras starka vänskap kommer till sist att förändra inte bara deras liv, utan även den kommande generationens liv.

I boken har jag fått följam Mariam och Lailas liv i ett Afghanistan i förändring. Jag har fått uppleva kvinnans roll när Afghanistan var relativt liberalt under kommunistiskt styre. Jag har också fått känna sorgen i hur ett land sedan sakta trasas sönder av krigsherrar och sedan blir talibanstyrt. Laila börjar sin historia i en frisinnad familj som anser att även kvinnor behöver utbildning, för att sedan bli Rashids andra fru och fånge i sitt eget hem. Det är svårt att sätta sig in i hur en kvinnas frihet bara försvinner på en dag. Att man ena dagen kan gå på gatan och kunna se de man möter i ögonen för att dagen efter vara tvungen att bli eskorterad av sin man iklädd en burqa. Jag var inte riktigt medveten att förändringarna i Afghanistan kom så snabbt. Boken ger en kort lektion i Afghansk historia.



Trots allt detta är det två starka kvinnor boken handlar om, som trots sin situation till slut lyckats finna lycka. Precis som i flyga drake lyckas Hosseini få mig att fastna i boken  och jag kan inte släppa den. Jag vill ha mer Hosseini.

Boken är en del av jorden runt på 8 böcker utmaningen för Juni. Eftersom den här boken gick så snabbt funderar jag på att läsa ännu en bok från mellanöstern.