Sofies Place

Jag sögs in i Linda Olssons värld och hade svårt att lägga ifrån mig boken när jag väl hade börjat. Jag ville veta varför Astrid gömde sig i sitt förfallna hus och varför Veronika har flytt från sina minnen. Båda försöker båda gömma sig från sina minnen, men genom att möta varandra måste de börja bearbeta det de har gått igenom. Trots melankoli och sorg är boken varm och visar vilken viktig roll vänskap spelar i ens liv. 

Språket är poetiskt och drömsk vilket ibland kan göra en bok svårläst, men inte i det här fallet. Boken har en enkel historia, men den stannar kvar i kroppen. Allt blir lite sävligt och tankfullt. Jag har bara lust att sätta mig på en trapp någonstans, dricka vin, titta på himlen och filosofera över det som varit.

En mörk marskväll kommer Veronika, en ung författare, till en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon är på jakt efter ensamhet och stillhet, för att skriva färdigt en roman och för att komma över en stor sorg.    Hennes ankomst observeras i tysthet av den gamla kvinnan som bor i huset bredvid, den enstöriga Astrid. I tryggheten bakom sina skyddande väggar bevarar hon mörka familjehemligheter och en personlig tragedi.      Medan den kalla vintern efterträds av våren närmar sig de två kvinnorna sakta varandra. Mot bakgrund av årstidernas växlingar spirar en ovanlig vänskap. En vänskap som ska förändra bådas liv för alltid.