Duma Key - Stephen King
| Beskrivning: | |
| Edgar Freemantle har det mesta en man kan önska sig: ett bra jobb, en älskad hustru och två fina döttrar. Men efter en svår olycka förändras allt. Han förlorar sin högra arm, mister en del av talförmågan och drabbas av svåra minnesförluster. Hans humör blir allt sämre och till slut står hans familj inte ut längre. När skilsmässan blir ett faktum börjar Edgar nästan önska att han inte hade överlevt och som en sista utväg vänder han sig till en psykolog. Han ger Edgar rådet att flytta men föreslår även någonting annat: "Edgar, finns det något som gör dig glad?" "Jag brukade teckna lite." "Börja med det igen. Du behöver murar - murar mot natten." Edgar lämnar sitt tidigare liv bakom sig och beger sig till den lilla ön Duma Key, i Florida. Där återupptar han sin gamla hobby att måla och det dröjer inte länge förrän han inser att han faktiskt har en talang utöver det vanliga. Hans tavlor tycks på något sätt leva sitt eget liv. Ofta händer det att han upptäcker detaljer som han inte har någon aning om hur de har kommit dit. Så småningom lär Edgar känna Elizabeth Eastlake, en konstintresserad, äldre dam som visar sig äga större delen av Duma Key. Elizabeth talar ett språk som bitvis är helt osammanhängande, men ju mer Edgar målar desto mer förstår han. Allteftersom Elizabeths dunkla förflutna rullas upp blir det mer och mer uppenbart att Edgars tavlor inte är några vanliga konstverk. Genom att måla har han fått förmågan att styra framtiden - på gott och ont ... | |
Det som jag gillar mest i boken är det suggestiva som finns med redan från första kapitlet. Det finns något övernaturligt som hänger över Edgar som gör att vissa partier i boken känns som en drömvärld. Det är just den här suggestiva känslan som får mig att fortsätta läsa boken och uppslukas av den. Jag tog till och med med mig den till stranden trots att den är inbunden och ganska tung. Dessutom blir jag väldiogt förtjust i huvudpersonen Edgar som trots sin ilska ändå är en sympatisk person som man faller lite för.
Boken har utöver det lite övernaturliga spökliga även en berättelse om en familj i kris efter Edgars olycka, samt historien om Edgars kamp mot en vardag utan smärtstllande och svåra smärtor. Jag funderar lite på om det inte finns en del av Kings egna känslor i just den senare historien då King blev påkörd för några år sedan och blev riktigt svårt skadad.
Nu är ju jag en samlare av Kingböcker och kanske lite partisk, men rekomenderar boken starkt.Detta är en av Kings bättre böcker. Riktigt bra.
Även jag är en samlare av King-böcker, sen fler år än du är gammal typ ;) Men jag kunde inte riktigt förlika mig med denna boken, utan den hamnade någonstans på "godkänt" eller strax där över för min del, men den försvinner in i mängden av böcker han skrivit som är bättre.
Konstigt nog så har jag alltid tyckt att de böcker som är bäst är de böcker som är mest lika vanliga romaner och så lite orealistiska som möjligt, samt de olika novellsamlingarna.
Han var min inkörsport till "vuxenlitteratur" började lite lätt med varsel och sen blev han lite av en favorit i hyllan=). Maratonmarschen och Flickan som älskade Tom Gordon är mina större favoriter
Jag tycker också att den här var bra, men möjligen lite långdragen på slutet. Och tror också att King hämtade material från sin egen olycka.
Flickan som älskade Tom Gordon tyckte jag var oerhört bra och att den känns underskattad bland nästan alla King-fans. Han var även min inkörsport inte bara till vuxenlitteratur utan även till läsandet på mer daglig basis :) Tack vare filmatiseringen av Cujo, vilket gjorde att jag sen köpte boken också.
Jag läste Duma Key på engelska sommaren och tyckte det var Kings bästa på länge. Inte minst stilistiskt genomarbetad på ett sätt som gränsar till poesi. Inledningen är så fin, så fin. Hemskt att behöva säga det men när han blev nykter och religiös tappade böckerna styrfart.
