Glasborgen - Jeannette Walls
För en vecka sedan läste jag ut glasborgen som jag kom i kontakt med via en utländsk scrapbook blogg (minns tyvärr inte namnet på den dock). När jag läste om den stod det att det här var den bästa bok hon hade läst, vilket naturligtvis gjorde mig nyfiken. Efter en snabbsurrning på adlibris var den bekräftad och på väg hem till mig.
Boken är en uppväxtskildring som beskriver ett tufft liv med föräldrar, två riktiga original, som inte sätter sina barn i första rummet, utan alltid sätter sig själva och deras egna drömmar i först. Detta gör att familjen knappt har mat på bordet, aldrig stannar länge på en plats och att de alltid går klädda i trasor. Föräldrarna får dock den här världen att låta som ett äventyr och det tar många år innan barnen förstår hur dåligt de egentligen har det.
Ur boken: Jag satt i en taxi och funderade på om jag var för uppklädd för kvällen, när jag kastade en blick ut genom rutan och såg mamma rota i en sopcontainer. Det var i skymningen en blåsig marskväll. Vinden slet i ångan som kom upp ur gatubrunnarna, och människor skyndade längs trottoarerna med uppfällda kragar. Jag satt fast i trafiken två kvarter från festen jag var inbjuden till. Det var flera månader sedan jag hade sett mamma, och när hon tittade upp greps jag av panik för att hon skulle se mig och ropa mitt namn och att någon som var på väg till samma fest skulle få syn på oss tillsammans, och mamma skulle presentera sig och min hemlighet skulle vara avslöjad. Jag gled djupare ner i sätet och bad chauffören vända och köra mig tillbaka till Park Avenue.
Jeannette Walls mamma och pappa, några av de många oförglömliga karaktärerna i denna ovanliga självbiografi , är excentriker. Rex är en karismatisk och djupt störd man, vars "lilla drinkproblem" hindrar honom från att någonsin behålla ett jobb, Rose är konstnär som tycker att det är viktigare att måla en tavla än att se till att det kommer mat på bordet. Ungar ska bara lämnas ifred, då blir de lyckliga och härdade till såväl kropp som själ.
I denna skakande men samtidigt så underhållande uppväxtskildring slås vi av den ömsinthet med vilken Jeannette Walls beskriver sin familj, och hur skickligt hon låter oss förstå hur de begåvade syskonen invaggas i övertygelsen om att deras turbulenta liv i djupaste fattigdom bara är ett enda strålande äventyr.
Boken är lättläst och jag fastnad ganska snabbt i den vilket resulterade i lite nattläsning till min sambos stora förtret. Jeannette Walls berättar på ett tydligt och gripande sätt som sin barndom men får boken inte att bli för tårdrypande och man får inte heller en riktig känsla av "tyck synd om mig" heller. För trots att de lever i stor fattigdom finns det mycket värme i berättelsen.
Rekomenderas!
