Sofies Place

I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Boken damp som ni vet ner i brevlådan (eller ja, avin gjorde det i alla fall) för ett tag sen och nu har både jag och min mamma fått läst den. Mamma älskar deckare och är alltid på jakt efter nya författare, så jag skickade hem den till henne först för att se vad hon tyckte och nu har även jag läst den.

Detta är Kristina Ohlssons debutroman och en välskriven sådan. Språket flyter på bra utan för "enkla" eller högtravande formuleringar. Jag gillar själva deckarspåret i boken. Idén känns ganska ny och upplägget är klassiskt. En mördare är i farten och med hjälp av olika spår så ska mördaren fångas.

Det som både mamma och jag hängde upp oss på med boken var att det var mycket information om huvudpersonerna som egentligen inte hade något med historien att göra. Vi får reda på polisernas hemförhållanden och vad de tänker på för tillfället. Det kan ge en historia mersmak och göra intrigen tätare, men i den här boken tycker jag att det blir lite för mycket. Det känns lite som utfyllnad på vissa ställen. Det kan jämföras lite med Läckbergs isprinsessan, där det också läggs mycket tid och plats på huvudpersonerna. Dock är de lite bättre kopplade till mordgåtan då det rör en person som är knutna till deras liv.

Jag gillar bokomslaget som har lite bibliotekstouch med den mjuka ryggen i rött. Den känns lite annorlunda.